kristinolsson

Jag kommer bli en sån, en sån som tystar ner, håller det inom sig. Jag har alltid pratat om allt, till någon. Men det känns inte lika viktigt när man är vuxen, du har ditt - jag har mitt.. När man är vuxen ska man kunna klara sig själv, betala räkningar, jobba, diska, städa, klippa häcken, fixa bilen. Jag tror inte jag är duktig på att vara vuxen. Det är ingen ide att prata, om ingen annan pratar tillbaka. Jag stänger, håller det inom mig - för det är inte värt att bråka om...

 

På facebook finns det en knapp när man lägger upp inlägg där man kan välja vilka som kan se, det brukar stå:

Allmänt

Bara vänners vänner
Bara vänner
Bara nära vänner
Bara jag..

 

Jag har hamnat i "bara jag" läget. Där jag stänger inne allt. Jag berättar inte när jag är glad, arg, ledsen, upprymd, förbannad. Är det detta som kallas vuxen? Ingen bryr sig, så länge man inte betalar. 

 

Jag drar täcket över huvet, gråter en stund. Önskar att världen var mer än såhär. 

 

Ditt är ditt - Mitt är mitt..