Every teardrop is a waterfall

Är så jävla trött på att anpassa mig

When she was just a girl
She expected the world
But it flew away from her reach so
She ran away in her sleep
And dreamed of
paradise, paradise, paradise
Every time she closed her eyes


Saltkråkan

Nu ska du höra någonting som jag vill tala om, jag såg en tokstolle nyss och det var melker som kom.


Maximus

Huset fylls på, igår så hälsade vi lille Max välkommen hem till oss. Dexter vill ju inte bo hos oss eftersom han varje gång vandrar hem till mina föräldrar så fort han får chans. Men jag behövde ett namn som matchade Dexter, och Max var det bästa som jag kom på.

Max är en herre på 12 veckor vars uppgift i livet kommer bli att vara otroligt söt, underbar, gosig och jaga en rått eller två. Vem skulle inte vilja ha det så?






Mattias, Kristin, Max & Babe. Jo tack, det känns bra!
Kristin

Babe



Om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt.
Kristin

Keep it simple

Allt värt att veta har du lärt mig, men du säger att jag inte står i skuld.
Och, som jag önskar jag var värd dig, att jag kuunde ge dig någonting lika stort.


Hem ljuva hem

Bilder från vecka 36.





Jenny spanar på tåget från vårat fönster. Tur att vi har något så intressant som tåget!
Kristin

Modern kräftskiva

Varför inte chansa? Jag säger ja, det är roligare!
På tisdag ska jag åka och titta på häst, ett sto på 6 år som står i hjo (mer info kommer om jag får den). Inte att köpa men att låna ett tag. Jag är så himla glad, detta är det närmsta jag kan komma att köpa egen häst och jag kan inte se ett bättre tillfälle en nu. Vi får se, hör av mig på tisdag kväll om den saken.

Igår hade vi kräftskiva med lite härliga vänner. Mattias hade fixat det mesta eftersom det framförallt var för hans födelsedag, mycket vänner, mat kräfter och kubb. Kubb går alltid överstyr, eller hur?! Oftast är jag delaktig i det överstyrandet och likaså igår. Tjejerna mot killarna självklart och vi ledde tills det gick överstyr, så vem vann? vet ej riktigt, det blev kaos innan.

Sitter och lyssnar på Lasse Lindh, lite nostalgitripp.

Kollade förresten på himlen är oskyldigt blå, visst den var väl bra men tycker den var överskattad, men det kanske berodde på mina höga förväntningar?

Annars känns allt så himla bra, pluggandet går bra, jobbet går super, häst på g, kär upp över öronen och allt känns bara bra. Är det såhär det känns att vara lycklig? Det är inga problem!

Älskling jag vet hur det känns, när broar till trygghet bränns.



Kristin


RSS 2.0