kristinolsson

Igår gjorde ni min kväll. Det går inte att beskriva känslorna, stämningen och upplevelsen det är att stå där. Känna rytmen i hela kroppen och höra publiken överrösta musiken, vara en del av publikhavet och släppa alla hämningar och dras med, i en euroforisk känsla av att allting är perfekt.

 

Tack Coldplay för en av de bästa upplevelserna i mitt liv!

 

 

Det kan göra så himla mycket med oss människor, de flesta av oss åldras ju med tiden (förrutom vissa lyckliga fall som aldrig blir äldre än 28) men det är ju en grej jag kan förstå. Men de säger ju att hjärtat läker alla sår, och jag kan till viss del hålla med. Även det finaste såret lämnar ifrån sig ett märke/ärr och just det lilla märket lägger sig i ryggsäcken och påminner mig när jag är i samma situation igen "du, detdär gjorde jäkligt ont förra gången.." Jasså, det minns jag inte?! Bäst jag provar igen.. Oj fasen: Var det såhär det var?!

Jag önskar att jag kunde vara lite mer som Gud, eller ja, som jag tror att Gud är. Jag skulle vilja vara lite med förstående, ha lite större överseende, se människor på ett lite annorlunda sätt och ha med tålamod, grymt mycket mer tålamod! Jag önskar även att alla andra vorre lite mer, som Gud.

Samtidigt önskar jag att jag kunde vara lite vassare, kunna säga ifrån lite oftare, kunna stå för vad jag tycker eller stå för mig, för den jag är och att jag också har ett värde, precis som alla andra!

Men folk kommer aldrig lyssna, jag kommer aldrig göra underverk, jag kommer aldrig kunna åstakomma det jag vill göra..

I början av mitt bloggande - var jag gladare, starkare och med förstående. Jag ska dit igen!

Världen: SKIT PÅ ER!

♥

Kristin