kristinolsson

Jisses, hemma mellan jobbpassen och tänkte krypa ner i soffan en stund, känner att stunden i soffan kan bli ganska lång här. Efter helgen är jag helt slut, har kämpat i stallet och hunnit med en vända till g-vik. Dagen efter såhär så känner jag mig inte riktigt som 100 procent, stel och ömmar både här och där men det var det värt!

Idag steg jag upp med tuppen för att jobba, tur att stalltjejerna har lov så de kan vara ute i stallet hela dagarna, känner deras glädje i hur roligt jag hade det när jag var liten och åkte ut till ridskolan! De är mina guldstjärnor, vad skulle jag göra utan dom?!

Nu ska jag ladda batterierna lite inför kvällens jobbpass och allt vad det kommer att innehålla. Kryper nog ner med Dexter framför ett avsnitt av segemyrh.

PS: varför bloggar man egentligen?! Kämpade mig igenom varje mening. Men jag kan ju inte ge upp, skam den som ger sig!
Kristin

Yeey! Bloggen fixad med lite finess om bra citat, tänkte att någonstans måste jag ju lägga ut allt smart jag kommer på! :) Så, bakom headern har den gömt sig, dra musen över så kommer den fram!

Jag är grym!

När jag inte har något att blogga om så tar jag alltid en rubrik från min gamla blogg och skriver något till rubriken. Denna rubrik var dock svår. Saker som alltid följer efter, tankar, känslor och händelser. Jag har tänkt på det, vi har ju alla en enorm ryggsäck, vissa har en relativt tom ryggsäck och vissa har en som jag, proppfull med gamla händelser, känslor som jag nästa exploderar av och miljoner tankar. Hur släpper man sånt man inte behöver tänka på längre? Jag har mycket minnen, dåliga som bra. De borde ju bli fullt i hårddisken någon gång, man kan väl inte minnas allt? speciellt sånt som man inte vill minnas.

Men å andra sidan, sånt som jag kanske inte vill minnas kanske jag redan glömt, så det tynger mig inte längre. ? Jag har läst att du inte kan känna vilka känslor du hade för 3 dagar sedan, du kan knappt komma ihåg dem. Det är väldigt praktiskt, ofta skyddar kroppen sig själv, min kropp/själ är det bästa jag har, och jag älskar den!

Nåväl, tillbaka till verkligheten. Igår släpade Emeli med mig till sina vänner, och det var välbehövligt. Jag har saknat Emeli väldigt mycket och jag har alltid roligt med henne. Gårdagen till ära hade jag det bara skönt, jag skuttade runt lite på hästen men varken hon eller jag hade någon vidare lust, ibland är det skönt att bara vara.

Idag där emot så väntar äventyr, jag har hunnit ut till ridskolan och ridit. Inte minst har jag hunnit hälsa på mina lördagstjejer, de är så himla rara och tuffa! Jag har lärt dem allt jag kan. Snart ska jag åka vidare och hälsa på Jonas, det är aldrig fel.

Take care
Kristin

Veckan har gått fort och varit väldigt bra. Bilen har äntligen gått igenom besiktningen och rullar nu ca ett år till. Pyret har skött sig ganska bra trots allt och jag hittar fler och fler knappar på henne, idag gjorde hon till och med ett riktigt fint galoppombyte!

Ingen har väl missat att det kommit ca 2 dm snö här? minst! Bilen såg ut som en stor snöboll och dörrarna hade frysit fast, suck.. Men efter lite framskottande av bilen och lite vänliga smekningar så gick bilen upp och brummade tillslut iväg. Ibland undrar jag hur många chanser en bil får? Iallafall, jag hade redan börjat få lite vårkänslor och nästan plockat fram kortbyxor och iallafall tänkt på vårjacka. Men det får vänta några veckor till trost allt. På med temobraller och halsduk igen.



Jag tänker väldigt mycket när jag är ensam, det har jag alltid gjort. Den ena saken är konstigare än den andra, men någonting slog mig här om dagen när jag stod på stallplanen och kollade på stjärnorna. Allt här är väldigt stort, men vi människor har lyckat förminska betydelsen för det mesta. Jag har alltid sagt att jag inte förstår folk som förlovar sig hit och dit och bara ser det som en rolig grej. Men igår gjorde jag det, kanske ser vissa inte som att just förlovning är lika stort som jag tycker, men det kanske känner att kärleken är stor? Att kärleken som man har till den man lever med är stor? Och hur sätter man bättre symbol på det än en ring..?  Sen är kärleken inte alltid rätt, folk förändras och kärlek blir senare en vardag, det är då allt sätts på prov, det är då allting börjar. Det är är först när vardagen funkar, som man kan älska en människas svagheter.

Take care
Kristin

Just because I'm losing
Doesn't mean I'm lost
Doesn't mean I'll stop

Nu dunkar musiken i högtalarna, solan har varit vaken hela dagen, jag har varit ute i skogen till häst och nu vankas det volleyboll. Jag behöver inte påstå att livet är dåligt, för det är det verkligen inte!

 

Dagen har gått fort. Sov länge länge imorse efter en kväll med mycket tårar och en tröstande mamma. Familjen betyder mycket för mig, de kommer alltid stå mig närmast och i många sammanhang är dem de ända jag kan lite på, lika mycket som de kan visa att de älskar mig så talar de om när jag har gått för långt. De är den finaste länken till det som varit, är och kommer att ske.

Idag har jag varit iväg med mina stalltjejer Peggy och Cajsa. Först åkte vi och shoppade i eskilstuna för att sedan bege oss till Emelie och hälsa på henne på strömsholm. Jag shoppade loss och köpte både filmer, kläder och smink, det behövdes.

Det är skönt att ha dagar som man bryr sig om sig själv och gör det som man tycker är roligt. Så himla skönt att komma bort, även om det bara är för några timmar. Börjar leta utbildningar nu till hösten, vill iväg här ifrån och se något annat. Nu har jag inget som håller mig kvar längre.

Nu ska jag kasta mig i sängen och invänta morgondagen med tillhörande jobb, ridning och filmkväll hos älskade, älskade Sandra! Hon får mig att må bra.

Tro att livet är värt att leva, och din tro kommer se till att det blir så.
Hitta glädjen i det du gör.
Love/Kristin

06:30 steg jag upp, ledig till klockan 16 men när man inte kan sova så är det skönt att få ut något vettigt av dagen. Även om jag inser att jag inte kommer lyckas.

Jag har inte alltid varit stark, inte alltid glad.  Jag vet att ilska bara är ett uttryck för en känsla, så jag försöker hela tiden läsa mig själv och förstå vilken känsla det är. Ovisshet, ensamhet och rädslan av att inte räcka till startar ilska för mig. Frågan är, hur bearbetar man den?

Jag blir glad av att vara i stallet, av att umgås med de som gör mig glad, att känna att jag är duktig och att jag lyckas. Blir allt bra av att vara glad?

Ikväll är det hoppning på schemat, jag ska ge mig på att hoppa Rally, jag känner mig som ett litet barn på julafton. Konstigt att det kan vara så roligt att rida?¨

Tapperhet är inte avsaknad av rädsla, snarare ömhet att något annat är viktigare, än rädslan.
Love/Kristin

Då var det dags igen! Denna gång har jag kommit för att stanna, tredje gången gillt.
Har suttit hela förmiddagen för att försöka skapa en blogg som inte ser ut som ett helt bombnedslag, tror jag lyckades delvis iallafall. Det går ju betydligt bättre nu när jag har en dator som orkar med photoshop, oh vad jag har saknat det!

Livet rullar på; jag är singel, jobbar, sover 10 timmar per natt och gör det jag blir glad av. Dexter frodas också, han blir tjockare för varje dag och sover i min säng varje natt, konstigt hur larvig man kan bli över en katt?

Igår hade jag en sådan dag där ingenting funkade, vaknade med huvudvärk och fortsatte dagen i den riktningen, försökte få någon ordning på alla mina grejer men det är svårt när man har grejer till ett helt hus och endast bor i ett litet rum. Så idag har jag bestämt mig för att det ska bli en alldeles strålande dag!

Nu ska jag bege mig ner och ordna lite frukost, missade den lilla detaljen när jag såg att datorn var på. Men men, bättre sent än aldrig. Hoppas ni är glad över min återkomst, nu blir ni inte av med mig!

"never let the fear of striking out, keep you from playing the game"
Love/Kristin